Hade idag tänkt åka på en utflykt med apollo men den var fullbokad. Vad gör vi då? Under tiden vi funderade bestämde vi oss för en pw för att få igång kroppen. Vi började färden uppåt mot berget Biokovo. Utan att vi tänkte på det så vandrade vi bara på, färden fortsatte uppför på små nästan obefintliga stigar. Hamnade mellan gamla små hus, doften av viltväxande oregano var magisk. Massor av olivlundar och små trädgårdar gick vi förbi.
Rätt som det var kom vi ut på vägen som ligger på bergsslutningen. Fortsatte gå på den ett tag. Plötsligt kom vi till en restaurang, den såg dock stängd ut. Gick över vägen för att kolla in den och då hörde vi skrammel av bestick från våningen över och en dörr stod öppen. Vi gick in och uppför trappan, hittade en tant som verkade servera lunch till två karlar. Vi frågade om vi kunde få två koppar kaffe? Hon erbjöd oss bord, men vi ville ju sitta ute, så vi försökte förklara var vi skulle sitta och hon verkade förstå. Satte oss precis vid vägen där det fanns ett bord. Strax kom hon ut med kaffe, varm mjölk och små fritterade bollar, vet fortfarande inte vad det var. Men kaffet smakade ljuvligt och de små bollarna var goda de också. Satt en stund och pratade med folk som gick förbi.
Gick så småningom vidare. Hittade en kyrka en liten bit bort, gick upp och tittade runt inne och utanför och plötsligt slår det oss att där var vi för nio år sedan med hela vår familj.
Vi ska nu ta oss nedför berget, hmm… Bestämmer oss slutligen för en väg och börjar gå brant nedför, när vi kommer en bit ner tar vägen slut och någon håller på att bygga där. Bara att gå uppåt igen. Nästa väg vi testar tar också slut men då blir det en liten stig istället. Efter ett tag delar sig stigen, åt vilket håll ska vi nu gå? Vi går åt vänster och kommer till en gammal ”by”. Rätt som det är kommer en gammal man med två korgar fulla av druvor.
Frågar honom vart vi ska gå för att komma till Tučepi? Så på kroatiska berättar han vart vägarna går. Vi går dit vi tror han menar. Nu går det nedför ordentligt i alla fall, det bästa av allt är att vi går förbi flera granatäppleträd, nu kan jag inte hålla mig längre utan plockar några stycken. Tänk den känslan att själv plocka granatäpple! Lycka!
Nu är vi snart nere på en väg och strax så kommer vi ut på vägen som går genom Tučepi. Vi går ner till strandpromenaden och letar upp en restaurang att äta lite lunch på. Vi sitter alldeles vid stranden och njuter av en god omelett och en säkert lika god pizza.
Nu väntar stranden. Så härligt med ett bad och att få ligga och sola och lyssna på bok. Vattnet är verkligen kanonskön, lagom varmt och man behöver inte gå mer än några meter så är det djupt.
Efter några timmar är vi nöjda och går upp byter om. Sista kvällen i Tučepi (för den här gången). Vandra bort mot centrum och får njuta åter igen av en vacker solnedgång. Hittar en restaurang som vi tror ska passa oss. Denna kväll äter vi en mixad grillbricka bestående av olika slags kött.
Vi serverades sex rätter med tillhörande vin. Det är så speciellt att dricka rätt vin till rätt mat, maten lyfts till oanade höjder. Kroatiska viner har verkligen imponerat på mig det här gången. Vi hade sagt till att jag åt lchf och det hade de fixat. Det var bara det när de kom med efterrätten, då hade ett misstag begåtts. Jag fick en likadan som min man. Smakade och höll på att storkna, så sött. Har ju inte ätit sött sen i julas, så kroppen sa verkligen ifrån, det söta rusade upp i hjärnan, en mycket konstig upplevelse. Vi sa till och de bad om ursäkt och kom ut med fyra fantastiska ostar tillsammans med olivolja. Doppa ostar i olivolja var riktigt gott! 
Hade en fantastisk kväll däruppe på bergssluttningen. Kvällen var alldeles ljummen när vi klev in i taxin som tog oss tillbaka till hotellet.
Markarska är mycket vackert. En stor hamn mötte oss när vi kom nerför berget. Beställde var sin kopp kaffe på första bästa ställe vid strandpromenaden. Satt och vilade oss och tittade på båtarna som låg där. 
På eftermiddagen blev det en promenad upp i berget Biokovo. Det var mycket varmt men vilken vacker natur och utsikt! Hittade massor av Granatäppleträd, olivlundar, ekar m m. Slutligen kom vi fram till ett litet uthus där det var folk i. Nyfikna som vi är gick vi in och frågade vad de gjorde, det var far och son som pressade vindruvor. De frågade om vi ville smaka på deras vin från förra året? Givetvis ville vi det, så där satt vi mitt ute i obyggden på bergssluttningen och drack vin! 
