Idag är det 103 år sedan min pappa föddes. Han föddes och växte upp i ett litet torp i Dalsland som barn nummer fyra i en syskonskara på sex stycken, två flickor och fyra pojkar. Min farmor och farfar utvandrade till USA i slutet av 1800-talet. De kom tillbaka i 1906-1907 för att bilda familj. De var alltså lite äldre när barnen väl kom, farfar 40 år och farmor 32 år.

De fick sex barn på elva år. När yngsta sonen var knappa året dör farfar 51 år i Spanska sjukan som då härjade i Sverige. Farmor blev alltså ensam med sex små barn i ett mycket fattigt hem långt ut på landsbyggden.  Alla barnen överlevde och fick förhållandevis bra liv. Pappa fick i ungdomen Tbc och var på sanatoriet på Kroppefjäll under en längre tid. Farmor levde tills hon blev 80 år. Min pappa levde själv i många år, tror att hans mamma, min farmor bodde hos honom ett tag också. Men så i slutet av 50-talet träffar han min mamma. De bli ett par och förlovar sig den 31 oktober 1959. Den 16 april 1960 gifter de sig och bosätter sig i Vänersborg.

Året efter bröllopet föds jag och några år senare min syster. Med tanke på att min pappa växt upp utan en egen pappa så klarade han av papparollen riktigt bra. Efter pensioneringen tillbringades den mesta tiden i sommarstugan i Dalsland, där mådde han som bäst.

De första barnbarnen föds 1988, livets efterrätt! Han är alltid lika glad när vi kommer och hälsar på. På bara några år så får de sex barnbarn. Aldrig att man hörde att det var jobbigt eller stimmigt när vi var hos dem. Pappa gick bara in och lade sig i sängen och sov en liten stund när det blev för mycket för honom, han laddade batterierna. De fyra sista åren av hans liv blev han successivt sämre, åldern tog ut sin rätt. Sommaren 1999 fick han sluta sitt liv. Ett långt liv!

Den sista bilden är från hans 85-års dag.