Vilken fantastisk upplevelse vi har haft idag. Hade verkligen sett fram emot att få åka till Skuleberget och få vandra till slåttdalsskrevan. Men på morgonen regnade det igen. Men vi åkte ändå och när vi närmade oss nationalparken så började det lätta i skyarna. 
Vi hade bestämt oss för att vandra till Slåttdalsskrevan, en sträcka på 3,5 km, 7km fram och tillbaka. Det låter ju inte så mycket, det skulle vi klara galant. Så här står det i informationen vi läste innan: Från entré Syd väntar en 3,5 kilometer lång vandring innan du är framme vid Slåttdalsskrevan. Vi skulle dock verkligen rekommendera en ”omväg” uppför Slåttdalsberget för att få njuta av helt makalösa vyer över Världsarvet. Det började bra, lätt att gå. De hade gjort en spång att gå på långa sträckor.

Växtligheten var fantastisk, det var så grönt. Många träd är mycket gamla och på dem kunde man hitta långskäggslav. Det fanns även stora klapperstensfält, så häftigt. Dessa fält har formats av havets vågor och strömmar för mer än 8000 år sedan. Strandvallar på fältet har uppstått när kraftiga stormar och is har tryckt upp stenarna från havsbotten. Nu ligger stenarna på 150m över havsnivå. En härlig boplats för huggormar.

På vissa ställen fick man även vandra över dessa stenar. Det var mycket stenar och rötter att förhålla sig till när man skulle sätta ner fötterna.

Efter någon km delade vi på oss, mannen och sonen skulle upp och titta på utsikten på Slåttdalsberget för att titta på utsikten. Men insåg att mina fötter inte skulle fixa det så jag fortsatte att följa de oranga prickarna. Kom efter ett tag till sankmark och där växte det små orkidéer. Man gick på en spång hela sankmarksbiten.

Har läst att de sista 200 m upp till Slåttdalsskrevan var tuffa. Det är det minsta man kunde säga. Vissa stunder kröp man på alla fyra för att ta sig upp. Ett tillfälle fick jag inte med mig min ena fot, den hade fastnat under en rot. Men jag kom upp! Vid första skrevan satt en stor sten fast, mäktig syn!

Snart var jag uppe och kunde se målet för vandringen, wow! Så läckert, naturen är fantastisk!

Satte mig på berget när jag kom upp för att vänta på de andra. Däruppe var det en härlig utsikt.
Nu började vägen nedåt, var det tufft uppför så var den ännu värre nedför.

Vi fortsatte vår vandring, nu såg man allt från andra hållet, det blir liksom nytt igen! 


Drygt tre timmar senare har vi tillbaka vid entré Syd. Vilken vandring vi gjort! Tufft, men vilken upplevelse. Solen kom fram och det var alldeles lagom varmt.