månadsarkiv: augusti 2019

forts. Tillbakablick 100 år sedan

Reseskildring från en cykelfärd den 23-24 aug 1919

söndag 24 aug 1919

På söndags morgon skulle vi upp tidigt och fortsätta resan som blivit allt för snart avbruten på lördag. Kl 1/2 6 hörde vi också Naemi i trappan som frågade om vi ej var vakna ännu. Vi fick då bråttom upp å på med paltorna samt ned och dricka halvvarmt kaffe samt packa och snöra fast våra packningar och så bar det av igen kl 6 i arla morgonstund då ännu hela Mustafors sov. 

Nu var vädret rätt så vackert fastän lite kallt och mulet så vi trodde säkert det skulle bli rägn även denna dagen. 

Den nya järnvägen Mellerud-Arvika skall gå mitt igenom Mustafors samhälle och där var den så gott som färdig planerad. En stn skall det också bli vid Långed, strax bortomvilket vi nu först passerade. Vid vägskälet i södra ändan av Laxsjön funderade vi storligen på att taga till venster, vägen till Dingelvik stn samt första tåg hem ifall det skulle bli en rägnvädersdag. 

Men beslutade då att först köra 1 fjärdv fram till Baldersnäs härresäte och bese det som jag redan i folkskolan läste om, bland de märkliga orterna, att det var berömt för stor natur skönhet. Det var också verkligen vackert med sina stora välvårdade parker och anläggningar. Vi kommo dock endast åt att beskåda det från en sida, och var det nu baksidan så kunde då rakt inte framsidan vara mera vacker med blommor och prydnader. Vi råkade och få se ett anslag som tillkännagav att vistelse inom parken är vid laga vite förbjudet fr kl 8 em till 8 fm och som kl endast var något över 7 så var det ej fritt än vi var lite rädda av oss för att bli ertappade. Allt gick dock lyckligt och vi såg ej till någonting farligt. Ned efter sjökanten följde vi en liten gångstig och där upptäckte vi en grotta i berget som ej var mindre än 12 steg lång. Efter omkring en halv timmes uppehåll var det så fråga om att fortsätta. 

Det såg nu ut att lätta på något varför vi enade oss om att fortsätta färden upp omkring Laxens högra sida. Där var utomordentliga vackra trakter hela vägen och en väg som var makalös, så fin och fast, men backar fanns ju också både upp och utför understundom så branta att vi måste gå även utför, men det allra bästa var dock att vädret ljusnade på rätt betydligt ju längre det led på fm. 

I Smedserud, en bondgård beställde Bengt nysilad mjölk åt oss som vi läto väl smaka till vår matsäcksgröt och smörgåsar. Sedan vi nu voro mätta och glada fortsatte åter färden i nordlig riktning. 

Ett otyg som vi dock hade klarat oss bra förutan var alla grindar som spärrade landsvägen och som vi titt o tätt fingo öppna och stänga. Därtill hade dom hittat på med olika stängningspatent, nära nog för varje grind, så då kan man tänka sig det understundom hade sig rätt besvärligt. Men trots allt detta knogade vi rastlöst på tills vi kommo till Näresbyn då vi nått en ansenlig höjd och hade vidsträck och härlig utsikt åt nästan alla håll, synnerligast ned över Laxens vågor samt dalen framför oss med Laxarby kyrka som låg där så lockande så vi måste strax iväg och se den på närmare håll. 

Framkomna till kyrkan kl 10 fm besågo vi först kyrkogården. Den nylagda delen därav var rätt så stor med åtskilliga mycket vackra gravvårdar. Bl andra sågo vi där även Aug Lindbloms fr Avelsäter. Efter som kyrkan var öppen klevo vi väl också in där. Där saknades nämligen läktare och var ganska lågt till taket men var för övrigt vackert utsmyckad med en stor altartavla på ena väggen samt någon slags adelssköld på väggen mitt emot, även så några gamla uppfissade bilder mm. Det var för övrigt mindre korskyrka av trä. 

Men från kyrkbacken hade man den mest bedårande utsikt ned över slätten i sydost. Nu började färden åt annat väderstreck nämligen i västlig riktning förbi Sjöviks sågverk, Kroken o Skåpafors tills vi anlände Bengtsfors kl 10.40 fm. Där styrde vi kurs mot Järnvägsstationen och träffade på en väldigt hygglig stk. som hjälpte oss in med cyklarna i magasinet. Sedan vi snissat upp oss något gingo vi till missionshuset och hörde där en god predikan av pastor Lunde. Missionshuset som såg ut att vara rätt så gammalt, liknade utantill ett stort tvåvånings boningshus men inne var det trevligt, stort o rymligt. Altartavlan var en liknande den vackra tavlan i Elimkyrkan i Åmål. Rätt mycket folk var också närvarande. Då det var slut vid 1/2 1 tiden sågo vi först då ångaren Nordmarken, som kom fr Årjäng, landade. Sen satte vi kurs på ett caffe som fick lov att öppna några minuter före tiden och fingo så vårat 11 kaffe framåt 1 tiden. Då vi så hade inmundigat vad Bengtsfors kunde åstakomma fortsatte färden vid 1/2 2 tiden med Ed som mål. 

Nu hade solen trätt fram och vi hade det finaste väder man gjärna kunde tänka sig. Vägarna fortfarande förstklassiga och till på köpet en ypperlig medvind. 

Nu mötte vi att börja med en väldigt massa cyklister och hästkörande som alla sågo ut som begravningsgäster och som antagligen kommo från Ärtmark kyrka vilken ligger utpå änden av en udde i sjön Ärtingen. Denna kyrka fingo vi först se då vi kommo på vestra sidan om nämda sjö. 

Nu kommo vi in i rätt vidsträckta skogar där småsjöar emmelanåt skymtade fram. Fina utförsbackar satte fart på våra cyklar så vi under stundom var uppe i verkligt halsbrytande hastighet. Vid Ödegården, mitt för Torrsjön fingo vi åter köpa 2L mjölk till vår fortskaffning, och så gick det sedan lika raskt igen. 

Håbol kyrka passerade vi med en fart så vi knappast såg den. Därefter hade vi räknat ut att vara närmare Ed än vi egentligen voro så då vi kommo till vägskäl vid Vångsjön funderade vi nästan på om vi hade kommit galet, men efter att ha studerat kartan och resonerat en stund gick det upp ljus igen för våra ljushuvuden och vi fick klart för oss att vi ännu hade en dryg halvmil kvar. Tur var dock att vi hade god tid till tåget. 

Omsider kommo vi dock fram till Dalslands järnväg som vi korsade, ”väg över gångbro” och därefter förbi Dals Eds kyrka vacker stenkyrka som låg på en höjd ovanför Lilla Le därefter kommo vi fram till själva samhället omkring kl 5.30 em. 

Ed är nog storslaget, där det ligger vid Stora Le med sina höga vackra stränder djupt under sig. Skada att ej tiden skulle räcka till för oss så vi fått ta det i närmare betraktande och få se hamnen mm. Men nu fick vi först lov att få något till livs. Ett caffe var det därför vi först fick söka rätt på och sedan vi där fästat upp ett par halva sockerdrickor samt caffe o winerbröd blev det att skaffa oss biljetter o få våra cyklar poleterade. 

Tåget var omkring 20 min försenat så det blev en liten lagom väntetid. Slutligen kom Kristianiaexpressen inrusande och vi med många andra fick brått att ta plats. I en BJ vagn var vi så gott som själva och där hade vi det riktigt kungligt hela vägen. När vi så ank. Ml och klevo av med vårt pick och pack fingo vi till vår stora häpnad se att det hade rägnat ordentligt där ty det var stora vasspuss på plattformen. Vi skattade oss naturligtvis lyckliga som fått vistas på så torra trakter. 

Här fingo vi nu skiljas efter dessa 2 så angenäma dagar. Bengt och Naemi fick invänta tåget till Åmål och Hildegard, Alma och jag fick åter anlita våra cyklar landsvägen till Erikstad. Som det nu började skymma på gjorde vi snart uppbrott fr Ml och anlände så hem till Erikstad igen omkr kl 9 på kvällen, både vi och cyklarna i rätt gott skick. 

Och därmed var denna cykelturen gjord som för oss alla varit riktigt trevlig och som vi nog sent kommer att glömma. 

Erikstad i sept. 1919 Gunnar Olsson 

bild_20190826_0001_cr

(En bild från min morfars militärtjänstgöring)

 

Tillbakablick 100 år!

Hittade en berättelse som min morfar skrev för exakt 100 år sedan, jag har skrivit av den, behållit stavningen som han skrev. Läs och njut!

Reseskildring från  cykelfärd den 23-24 aug 1919

En cykeltur som jag nästan hela sommaren hade önskat få göra var uppför Dalslands kanal samt omkring Laxsjön. Denna önskan blev också förverkligad i det mina tre systrar Naemi, Hildegard och Alma samt Hildegards fästman Bengt voro livade att följa med.

bild_20190826_0003_cr

 

(hittade en bild som var tagen några år tidigare än cykelfärden, min morfar till höger med alla sina syskon)

Det var alltså lördagen den 23 aug som vi startade från Erikstad. Jag hade lyckats bli ledig för e.m. samt frisöndag på följande dag, så det var storslaget.

Några minuter före elva lördag fm. tågade vi alltså iväg med rätt försvarlig packning på våra pakethållare och ej mindre stora förväntningar på en trevlig och intressant färd. Vädret var utmärkt då vi gåvo oss av litet mulet o lagom varmt. Färden gick således fr Erikstad norrut över Svicklingebyn, där det strax bortom hände mig ett litet missöde i det ja trampade av kjedjan på min cykel, men som bättre var hittade vi den bult som farit ur och nitade så hop den med en sten. Färden fortsatte så utan äventyr förbi Ör kyrka över Frestersbyn korsade Dalslands Järnväg ”vägundergång” fram till Dals Rostock samt förbi Gunnarsnäs kyrka och norrut. Vid gården Sandviken, mitt för Näsölsjön började det rägna lite smått varför vi rastade och sökte skydd vid en uthusvägg samt undersökte våra försvarliga matsäckar och intog en första förplägning. Vi hade dock ej tid att rasta länge ty vägen var lång framför oss.

Skålleruds kyrka passerades sedan på en km avstånd fr vägen och ungefär där mitt för råkade vi först på den under byggnad varande Mellerud-Arvikabanan. Rägnet hade nu så gott som upphört och färden gick raskt undan. Men om en stund kom åter en skur och vi fick söka skydd i den vid vägen varande småskogen. Även den skuren gick snart över och vi anlände frampå em vid 3 tiden till Upperud.

Där sågo vi först de storslagna fabriker och arbetsbostäder på något avstånd till venster. Kommo så genom en liten skogsdunge erbjöd sig en storslagen tavla med den dånande forsen och kraftverken samt små förtjusande holmar i floden. Öfver forsen kommo vi på en tämligen lång landsvägsbro varefter vägen fortsatte levande vacker omkring en liten sjö ” Öfre Holmen” .

2 km till Håverud där vi rastade en stund och besågo slussarna samt den storslagna och beryktade ”Rännan” som leder båtvägen över brådjupet. Där var en väldigt härlig utsikt från bergstopparna som vi strävade uppför, och vackert var att se då ångf. Greta passerade ”Rännan” och slussen på sin väg till Köpmannebro.

Men för oss blev att bryta upp från det vackra Håverud och nu blev att färdas en både lång och enformig sträcka med många svåra backar som vi fick knoga uppför. Det var verkligt öde trakt ty vi såg ej människoboningar på väl en halv mils område.

Omsider nådde vi dock befolkade och trevligare trakter upp vid sjön Rävarpen och vid Nilsby träffade vi på en handelsbod då vi bl annat köpte 2 hg kaffe i händelse vi skulle få koka det någonstans. Då visade det sig också att Hildegards cykel ej ville hålla luft i framhjulet. Den pumpades emmelertid upp och vi hoppades väl att det ej var någon svårare åkomma, den gick ju också rätt bra omkr en halvmil. Vid Tisselskog kyrka tog vi av åt venster och kommo så förbi Björke, på en vild skog, började det rägna med mera allvar. Vi måste därför åter söka skydd i skogen och intogo då även en sk ef m förplägning.

Men nu hade åter den bristfälliga cykeln misstat sin luft så det blev till att laborera med den. Som nu ingen av oss var händig reparatör blev det rätt besvärligt. Vi lyckades dock efter mycken möda få av ytterringen och fingo även rätt på ett tämligen stort hål som vi botade. Med lika stor möda fick vi slutligen ringen på sin plats igen men därunder hade vi troligen skadat den ytterligare ty nu visade det sig jemt omöjligt att få någon luft i den. Det var ingen vidare glad situation vi kommit i. Rägnet föll rätt ymnigt och klockan led långt fram på em. och i vilda skogen var vi fortfarande. Emellertid måste vi söka komma till folk och se vad vi möjligen kunde få för hjälp.

Alma , Bengt och jag cyklade i förväg. Naemi och Hildegard kommo med sjuklingen efter. Vi hade då omkr. 1 fjärdingsväg till Mustafors som vi hoppades skulle bli vårt tillflyktsort för natten, som det också blev. Framkomna kl. omkr 1/2 8 blev det först att fråga rätt på enda hotellet som fanns och som då hemsöktes.

Där skulle möjligen finnas plats för högst 2st, men de var vänliga nog att visa oss till ett privat hus strax intill där ett väldigt hyggligt folk tog emot oss allesammans.

Där fingo vi upplysning på en reparatör som vi forslade den bristfälliga cykeln till vilken han återställde i full gott skick tills senare på kvällen.

Som vi sågo ljus lysa i missionshuset, strax bredvid, beslöto vi gå dit en stund på kvällen. Där befanns vara enskilt ungdomsmöte med pred Lundh som ordf. Då det var slut bortåt kl 10 hade rägnet upphört men det var tämligen mörkt och smörjigt på vägarna.

Vi var då å hämtade cykeln som var klar och sen fästade vi upp en stor kaffekokare som vår hyggliga värdinna hade kokat åt oss. Sen var det att krypa till kojs och första dagen hade gått till ända.

(fortsättning följer…..

 

 

 

 

 

 

 

 

Tre-års-kalas 17/8

Han fyller egentligen den 19:e men mer komplicerat med kalas en måndag. Så hela familjen var här för att fira minstingen!

IMG_20190818_135701

Regnet stod som spö i backen så vi hade dukat i uterummet. Så skönt att ha tillgång till det, man är ute men ändå inne. Började med korv och hamburgare med en massa tillbehör. IMG_20190817_121732 Efter lite paketöppnande så blev det fika med hemmagjord tårta. Tårtljus hade dottern glömt köpa så det fick bli värmeljus, men det gick lika bra det! Födelsedagsbarnet sjöng med i ”Ja må han leva” och kunde inte koncentrera sig på tårtan förrän sång och hurrarrop var avklarade och avslutade med en applåd.

cof

sdr

cof

dav