Tillbakablick 100 år!

Hittade en berättelse som min morfar skrev för exakt 100 år sedan, jag har skrivit av den, behållit stavningen som han skrev. Läs och njut!

Reseskildring från  cykelfärd den 23-24 aug 1919

En cykeltur som jag nästan hela sommaren hade önskat få göra var uppför Dalslands kanal samt omkring Laxsjön. Denna önskan blev också förverkligad i det mina tre systrar Naemi, Hildegard och Alma samt Hildegards fästman Bengt voro livade att följa med.

bild_20190826_0003_cr

 

(hittade en bild som var tagen några år tidigare än cykelfärden, min morfar till höger med alla sina syskon)

Det var alltså lördagen den 23 aug som vi startade från Erikstad. Jag hade lyckats bli ledig för e.m. samt frisöndag på följande dag, så det var storslaget.

Några minuter före elva lördag fm. tågade vi alltså iväg med rätt försvarlig packning på våra pakethållare och ej mindre stora förväntningar på en trevlig och intressant färd. Vädret var utmärkt då vi gåvo oss av litet mulet o lagom varmt. Färden gick således fr Erikstad norrut över Svicklingebyn, där det strax bortom hände mig ett litet missöde i det ja trampade av kjedjan på min cykel, men som bättre var hittade vi den bult som farit ur och nitade så hop den med en sten. Färden fortsatte så utan äventyr förbi Ör kyrka över Frestersbyn korsade Dalslands Järnväg ”vägundergång” fram till Dals Rostock samt förbi Gunnarsnäs kyrka och norrut. Vid gården Sandviken, mitt för Näsölsjön började det rägna lite smått varför vi rastade och sökte skydd vid en uthusvägg samt undersökte våra försvarliga matsäckar och intog en första förplägning. Vi hade dock ej tid att rasta länge ty vägen var lång framför oss.

Skålleruds kyrka passerades sedan på en km avstånd fr vägen och ungefär där mitt för råkade vi först på den under byggnad varande Mellerud-Arvikabanan. Rägnet hade nu så gott som upphört och färden gick raskt undan. Men om en stund kom åter en skur och vi fick söka skydd i den vid vägen varande småskogen. Även den skuren gick snart över och vi anlände frampå em vid 3 tiden till Upperud.

Där sågo vi först de storslagna fabriker och arbetsbostäder på något avstånd till venster. Kommo så genom en liten skogsdunge erbjöd sig en storslagen tavla med den dånande forsen och kraftverken samt små förtjusande holmar i floden. Öfver forsen kommo vi på en tämligen lång landsvägsbro varefter vägen fortsatte levande vacker omkring en liten sjö ” Öfre Holmen” .

2 km till Håverud där vi rastade en stund och besågo slussarna samt den storslagna och beryktade ”Rännan” som leder båtvägen över brådjupet. Där var en väldigt härlig utsikt från bergstopparna som vi strävade uppför, och vackert var att se då ångf. Greta passerade ”Rännan” och slussen på sin väg till Köpmannebro.

Men för oss blev att bryta upp från det vackra Håverud och nu blev att färdas en både lång och enformig sträcka med många svåra backar som vi fick knoga uppför. Det var verkligt öde trakt ty vi såg ej människoboningar på väl en halv mils område.

Omsider nådde vi dock befolkade och trevligare trakter upp vid sjön Rävarpen och vid Nilsby träffade vi på en handelsbod då vi bl annat köpte 2 hg kaffe i händelse vi skulle få koka det någonstans. Då visade det sig också att Hildegards cykel ej ville hålla luft i framhjulet. Den pumpades emmelertid upp och vi hoppades väl att det ej var någon svårare åkomma, den gick ju också rätt bra omkr en halvmil. Vid Tisselskog kyrka tog vi av åt venster och kommo så förbi Björke, på en vild skog, började det rägna med mera allvar. Vi måste därför åter söka skydd i skogen och intogo då även en sk ef m förplägning.

Men nu hade åter den bristfälliga cykeln misstat sin luft så det blev till att laborera med den. Som nu ingen av oss var händig reparatör blev det rätt besvärligt. Vi lyckades dock efter mycken möda få av ytterringen och fingo även rätt på ett tämligen stort hål som vi botade. Med lika stor möda fick vi slutligen ringen på sin plats igen men därunder hade vi troligen skadat den ytterligare ty nu visade det sig jemt omöjligt att få någon luft i den. Det var ingen vidare glad situation vi kommit i. Rägnet föll rätt ymnigt och klockan led långt fram på em. och i vilda skogen var vi fortfarande. Emellertid måste vi söka komma till folk och se vad vi möjligen kunde få för hjälp.

Alma , Bengt och jag cyklade i förväg. Naemi och Hildegard kommo med sjuklingen efter. Vi hade då omkr. 1 fjärdingsväg till Mustafors som vi hoppades skulle bli vårt tillflyktsort för natten, som det också blev. Framkomna kl. omkr 1/2 8 blev det först att fråga rätt på enda hotellet som fanns och som då hemsöktes.

Där skulle möjligen finnas plats för högst 2st, men de var vänliga nog att visa oss till ett privat hus strax intill där ett väldigt hyggligt folk tog emot oss allesammans.

Där fingo vi upplysning på en reparatör som vi forslade den bristfälliga cykeln till vilken han återställde i full gott skick tills senare på kvällen.

Som vi sågo ljus lysa i missionshuset, strax bredvid, beslöto vi gå dit en stund på kvällen. Där befanns vara enskilt ungdomsmöte med pred Lundh som ordf. Då det var slut bortåt kl 10 hade rägnet upphört men det var tämligen mörkt och smörjigt på vägarna.

Vi var då å hämtade cykeln som var klar och sen fästade vi upp en stor kaffekokare som vår hyggliga värdinna hade kokat åt oss. Sen var det att krypa till kojs och första dagen hade gått till ända.

(fortsättning följer…..

 

 

 

 

 

 

 

 

Share on FacebookPrint this page