Dag 10 på vår resa. I morse när vi vaknade sken solen och det var härligt sommarvarmt! Hade under natten legat vaken och tänkt på den krokiga vägen, ju mer jag tänkte ju krokigare och smalare blev den. Men när jag ser vägen här uppe ifrån så ser den inte alls krokig, smal och backig ut. Vilka fantastiska rum det fanns på nedre botten av huset! Ett stort tv-rum med härliga soffor och en gammal eldstad allt med utsikt över dalen. Frukosten serverades i den toskanska matsalen. Fanns mycket att välja på, så mätt blev jag! Vi satt givetvis ute på terrassen och njöt av allt! Elva-kaffe i trädgården hann vi med innan vi gjorde något annat. Trädgården på hotellet är så fin, började dagen med en promenad där. Det är ju ett gammalt kloster så det finns även ett litet kapell på gården, ett så litet och vackert! Sen packade vi ryggsäcken med vatten och frukt för att gå den krokiga, slingriga vägen ner till centrum av Cappella.. Vi älskar ju att promenera, så den här turen skulle bli fin. För att slippa gå vägen hela tiden så genade vi många gånger. Men det tog ändå tid att ta sig ner, det var ju så vackert och mycket skulle ju fotas. 2,5 km och 200 meters höjdskillnad. Det var ju den lätta biten, sen skulle vi ju uppför.

Vi kom ner till ”centrum” Cappella, ett hus var det. Bank, post och en liten affär med café. Så klart att vi skulle drick kaffe där, kul grej helt enkelt. Det mesta verkade kosta en euro, kaffet, chipsen, ett glas vin. Där satt vi alldeles intill bilvägen och långtradare och bussar susade förbi alldeles framför oss.

Så var det då dags att börja vår vandring uppför. Så vackert allting är även från andra hållet!

På vägen nedför hade vi sett en vingård, så den tänkte vi kolla in. Dessvärre var den redan i början av vår färd uppför.

Vi bestämde oss för en vinprovning med mat till, ostar, bruschetta, salami, skinka, oliver och en mycket god olivolja. Vinerna som vi fick smaka var mycket goda! De hade de fått nya etiketter på en del vinflaskor under året, de var så vackra.

Sen var det dags att fortsätta vår färd upp till hotellet. Märkligt nog gick det lättare än jag föreställt mig, så snart var vi framme.

Vi lade oss på var sin solstol vid poolen och bara njöt. Låg kvar tillräckligt länge så vi fick se solen försvinna bakom berget.

Lite senare på kvällen blev det middag ute på terrassen, med levande ljus. Lite svalt var det, men så vackert! Man såg hela Lucca glittra nedanför.