Ja så kom dagen när vi måste lämna det varma och goa Italien. Jag som tyckte att vi skulle vara här så länge, men tiden går så fort när man har roligt.

Kom iväg redan vid nio på morgonen. Packade min resväska flera gånger på morgonen innan jag var nöjd, man vill ju inte att väskan ska väga för mycket när man checkar in.

Bilen lämnade vi en liten bit ifrån flygplatsen i Florens och blev sedan körda till flyget. Vi kom i god tid till incheckningen och allt gick bra. Sen blev det kaffe och mackor för dem som äter det.

Till slut får vi komma på planet, 35 minuter för sent lyfter vi. Vi hinner bli riktigt nervösa, vi har bara 45 minuter mellan våra plan i Frankfurt. Hur ska vi hinna?

När vi kommer till Frankfurt har vi fått ett sms att nästa plan också är försenat. Vi möts av ett rejält regnoväder, det var därför vi blev försenade.

Vi rusar genom flygplatsen upp och ner för trappor. Till slut är vi framme vid vår gate och får gå in i planet.

När vi kommer till Göteborg möts vi av sol och sommar, men bara en av väskorna är med, den andra blev kvar i Frankfurt. Middagen är färdig när vi kommer hem och vi sitter länge ute på altan och njuter av att vara hemma.

Idag skulle vi ta det lugnt. Redan starten var lugn, frukost åts i omgångar när man vaknade.

Det blev bilen in till Livorno. Där var det marknad på gatorna i innerstan. Var in till Livornos ”saluhall” för att kolla vad som säljs där. Harar, tuppar, massor av fisk, grönsaker, porchetta (stor sån), massor med ostar, m m. 

Mysigt att bara gå runt och titta på allt som säljs, bl a var det en farbror som bara sålde knappar och fina band. Kläder såldes det i massor.

Kaffe blev det nere vid Livornos hamn innan vi åkte tillbaka till vårt hotell.

Snabbt packade vi ner badkläder och handdukar och gick ner till stranden. Låg och gottade oss vid havet två timmar drygt. Vattnet var alldeles ljummet så det blev att man låg mycket i vattnet.

Efteråt blev det dusch och siesta på rummet innan vi gick till samma fiskrestaurang som vi var till för några dagar sen, ”L’Ostricaio”. En liten restaurang som ligger vid havet så vi fick se en solnedgång idag med.

Sista kvällen i Italien för den här gången. Alltid lika tråkigt att behöva lämna och åka hem. Men det ska bli skönt att komma hem!

På återseende Italien!

Lika härlig frukost idag som alla andra dagar! Stekt ägg och fläsk med massa god ost och kaffe! Vi gör frukosten själva och då väljer vi bara det vi gillar mest.

Idag blev det alltså en utflykt till Pisa. En mysig stad, många små gränder och  gamla hus. Kaffe stod först på att-göra-listan. Fanns massor av uteserveringar, vilken skulle vi välja? Vi tog nästan första bästa för längtan efter kaffe var stor.

Nästa sak på att-göra-listan var ”det lutande tornet”, det är kyrkans fristående klocktorn och är cirka 55 meter högt, mest känt för att det lutar oroväckande. Det började byggas 1173 och färdigbyggdes 1360. 

År 1990 kom ingenjören John Burland på en idé som kommer att hålla tornet stadigt i åtminstone 200 år till. Genom att ”suga ut” en del av jorden under tornets norra grund, lyckades han räta upp tornet 48 cm. Nu lutar klocktornet ”bara” ut 3,9 m, och teoretiskt sett kan det stå kvar i evighet.

Nu var vi färdiga i Pisa och skulle bara handla lite pic-nic-mat. Vi hade bestämt oss för pic-nic i Lucca. Vi ville göra ett besök i byn Borgo a Mozzano och se bron Ponte della Maddalena. Vilken annorlunda bro! På avstånd tycks de bågformade valven knappt nå över det lugnt porlande vattnet. Flera mindre valvbågar leder fram till ett större valv, som sträcker sig rakt ut mot strandsidan. Troligtvis var det Grevinnan Matilde di Canossa som lät bygga förbindelsen mellan de två flodbankerna på 1100-talet. Enligt legenden hade byborna svårt att få färdigt bygget i tid och slöt därför en pakt med djävulen, därav namnet ”Djävulsbron”.  Han skulle slutföra jobbet men i utbyte skulle han få behålla den första själ som råkade gå över bron. Men byborna var listiga och skicka en gris som första levande varelse. Så det var en gris han fick, lurad igen! 

Tillbaka till vår pic-nic. Inte det bästa läget då långtradarna och bilar susade bakom ryggen på oss. Men maten var utsökt och utsikten var bedövande vacker!

Dagen avslutades på solnedgångsplatsen nedanför vårt hotell utanför Livorno.

Livorno och den italienska västkusten. Efter att ha sovit hela natten var det så gott att smyga ut på vår terrass och sjunka ner på en stol med en flaska kallt vatten.

Idag var planen sol och bad. Såg verkligen fram emot att få sola, ligga ner på en strand med min bok. Kanske inte den ultimata stranden och inte kunde man gå så långt ut i vattnet heller. Men vad gjorde det, vattnet var alldeles ljummet och jag kunde gå i och doppa mig hur mycket jag ville. Fick möjlighet att ligga och läsa min bok och verkligen slapp av.

Terrassen låg fortfarande i skugga när vi kom tillbaka till hotellet. Fortsatte läsa min bok innan sömnen tog över. Ärligt talat, lite skönt att komma ifrån solen lite.

Senare på eftermiddagen tog vi bussen in till Livorno. Där njöt vi av små kanaler och slingriga gränder i det som kallas för Venedig-distriktet.

Det stora problemet blev, var skulle vi äta idag?  Vi hade för oss att det fanns en massa restauranger utmed ”strandpromenaden” till vårt hotell. Så vi bestämde oss för att gå tillbaka (ca 7km) och på vägen äta och  även titta på solnedgången. Men inte hittade vi någon restaurang, vi gick och gick, varmt var det. Stannade på några platser och bara njöt av utsikten för det var bedövande vackert.

Till slut närmade sig klockan då solen skulle gå ner, och det ville vi inte missa. Hittade en perfekt plats att sitta på, ca en halvtimme timma blev vi kvar och njöt av skådespelet på första parkett.

Efter det fortsatte vi vår vandring och till slut hittade vi en restaurang som vi kunde äta på. Åt en härligt grillad tonfisk med roccula och tomat och mycket olivolja över.

Trötta men nöjda kom vi till slut hem och kröp till sängs.

Idag blev det en promenad i den närmaste omgivningen innan alla vaknade. Otroligt vacker natur runt omkring oss, här skulle jag kunna stanna ett tag till.

Jag gillar verkligen Montalcino och dess omgivningar. Själva staden ligger högt upp på en kulle, och när man är i staden har man en fantastisk utsikt över omgivningarna. Små trånga gator, gammal bebyggelse, små trevliga fik. En bit ifrån själva stadskärnan har vi bott, mitt ute på landsbygden. Hit vill jag återvända till.

Vår färd fortsatte mot Grosseto där vi stannade och drack kaffe. En liten sovstad  med en mur kring själva stadskärnan. Tyvärr var staden mycket förstörd så den hade helt förlorat sin charm.

Nu stod färden mot havet. Vilket hav vi mötte! Vi körde upp mot fästningen i Castiglione della Pescaia, vilken utsikt vi fick se! Havet var alldeles turkosblått, det var så vackert.

Nu började vi bli hungriga. Vi körde in mot en vingård där de även hade restaurang. Vi fick en ett fat med ost och ett fat med chark, fantastiskt gott och alldeles lagom mycket mat i värmen.

Nu ville vi komma fram till Livorno som vi skulle bo i. En liten bit till i bilen bara, sen var vi framme. Den här gången var det ett större hotell. Vi fick en liten lägenhet med en härlig terrass och faktiskt så såg vi havet mellan träden också.

Promenad ner till havet stod först på listan. Därefter blev det en biltur in till själva Livorno för att handla. Sen blev det en sen middag på terrassen.