Näst sista dagen i Italien för den här gången. Vi är tillbaka i Piemonte där vi började, lite som att knyta ihop säcken.

Började dagen med en härlig frukost i en härlig miljö. Tänk vad miljön spelar in!

Efter frukosten tog vi en tur i området där vi bor och plockade kastanjer. Finns hur mycket som helst och det rasar ner hela tiden, tacksam att jag inte fått någon i huvudet än. Det är som att plocka svamp, man vill hela tiden ha mer.

Solen hade nu kommit fram så vi tog bilen till Arona, det lite större samhället någon km bort. Där fanns en jätte härlig strandpromenad som vi bara älska! Vi började med att köpa grillade kastanjer som vi gick och smååt av. Solen sken och det var så varmt och skönt!

Vi fick nu se Lago Maggiore från en annan sida. Det är Italiens näst största sjö efter Gardasjön. Den sträcker sig även in i Schweiz, ca 1/5 del.

Passade på att äta på en av alla restaurangerna som låg längs med vattnet, mysigt att sitta där och titta ut över vattnet. Det blev en glutenfri pizza med galet mycket mozzarella på, så gott!

Beslutade mig att gå uppför de sista  metrarna upp till boendet, det är en sån fantastisk skog där, påminner lite om bokskog hemma.

Var så kaffetörstig när jag kom fram, så det blev ”kaffe vid ett stenbord i Piemonte”.

Det finns många vackra stenbord på detta boendet, alla lika vackra!

Kvällen var härlig och vi satt länge ute på terrassen och njöt. Vilka veckor vi har haft i Italien!  Jag är så tacksam!

Startade dagen i Parma och deras marknader. Tre olika hann vi med. Den närmast oss var det mat som såldes.

Tänk att bo så och varje lördag går man på marknaden och köper ost, bröd, ägg kött m m. Vore ju helt fantastiskt! På de andra marknaderna var massor av kläder, skor, väskor och sängkläder, inget vi var intresserade av. Men det var mycket folk, så det verkade vara ett riktigt lördagsnöje. Sen packade vi in i bilen för att åka vidare norrut mot Dormelletto och sjön Maggiore. Det var mest motorväg och rätt tråkig väg men det gick undan. Stoppen blev när man skulle in och ut på motorvägarna, vilket kan vara lite nervöst ibland. Allt gick bra och vi kom fram till en ”ranch” som vi skulle bo på. Jag valde att gå upp den sista delen, den mest krokiga. Den var så vacker, massor av kastanjeträd, folk som var ute och plockade kastanjer, man fick passa sig så man inte fick dessa taggiga kastanjer i huvudet.

Massor av djur fanns det, såsom hästar, får, hundar och katter. Rummet var så fint, hade namnet ”Casanova”. Egen terrass fick vi med både solsängar och ett eget stenbord. En härlig utsikt över sjön från vår terrass!

När vi packat upp och installerat oss så tog vi en promenad ner till centrum av Dormelletto.

Så rofylld plats vi har hamnat på, skönt att komma ner i varv innan vi kommer hem!

Sista frukosten på denna höjd! Det är ju så vackert så man dör!

Det är alla härliga bilder man njuta av den när snön viner runt knutarna. Det fick bli några sista bilder innan vi packade in i bilen och åkte mot Parma.

Den kringelikrokiga vägen ner gick bra, vi mötte en taxi i en av de tväraste kurvorna, men han hade nog sett oss för han låg långt ut på sin sida.  Sen körde vi motorvägen ända till Parma, gick så snabbt så vi kom fram redan vid lunch. Så det första vi gjorde i Parma var att käka lunch.

Sen letade vi reda på vår lägenhet och fick nycklarna. En lägenhet strax under takåsarna hyfsat centralt i Parma. Det hela påminde mig om Paris.  Det var en fin lägenhet och inte alltför långt in till själva centrum. Staden Parma är för mig rätt så okänd, en av Italiens större städer och är mycket gammal.

Ostsorten Parmigiano-Reggiano som ofta kallas parmesanost har uppkallats efter Parma i kombination med staden Reggio Emilia. Staden har även blivit berömd för den lufttorkade skinka som produceras i Parma med omnejd. Lokalt kallas skinkan Proscuttio Crudo di Parma, vilket betyder rå skinka från Parma (i motsats till kokt skinka). I Sverige kallas denna skinka dock oftast för ”Parmaskinka” eller i vissa fall endast ”Parma” vilket kan ge upphov till förvirring. Med dessa två välkända matprodukter har Parma tagit plats som ett kulinariskt högsäte. Det fanns ostbutiker i varenda kvarter.

Det blev en promenad genom en park som också den påminde om Paris.

Kom så småningom till de centrala delarna av Parma. En kaffe fick det bli i ett gathörn, precis som i Paris!

Eftersom stan är gammal så är det trångt mellan husen, vackra hus med fönsterluckor. Det fanns mycket affärer, mysiga små med vacker skyltning, men inget som lockade mig.

Men vädret var härligt så det var gott att vara ute och gå.  Vi handlade lite mat som vi tog med till lägenheten. Avslutade dagen med en Caprese samtidigt som vi tittade på våra bilder i tv:n från vår resa.

Dag 10 på vår resa. I morse när vi vaknade sken solen och det var härligt sommarvarmt! Hade under natten legat vaken och tänkt på den krokiga vägen, ju mer jag tänkte ju krokigare och smalare blev den. Men när jag ser vägen här uppe ifrån så ser den inte alls krokig, smal och backig ut. Vilka fantastiska rum det fanns på nedre botten av huset! Ett stort tv-rum med härliga soffor och en gammal eldstad allt med utsikt över dalen. Frukosten serverades i den toskanska matsalen. Fanns mycket att välja på, så mätt blev jag! Vi satt givetvis ute på terrassen och njöt av allt! Elva-kaffe i trädgården hann vi med innan vi gjorde något annat. Trädgården på hotellet är så fin, började dagen med en promenad där. Det är ju ett gammalt kloster så det finns även ett litet kapell på gården, ett så litet och vackert! Sen packade vi ryggsäcken med vatten och frukt för att gå den krokiga, slingriga vägen ner till centrum av Cappella.. Vi älskar ju att promenera, så den här turen skulle bli fin. För att slippa gå vägen hela tiden så genade vi många gånger. Men det tog ändå tid att ta sig ner, det var ju så vackert och mycket skulle ju fotas. 2,5 km och 200 meters höjdskillnad. Det var ju den lätta biten, sen skulle vi ju uppför.

Vi kom ner till ”centrum” Cappella, ett hus var det. Bank, post och en liten affär med café. Så klart att vi skulle drick kaffe där, kul grej helt enkelt. Det mesta verkade kosta en euro, kaffet, chipsen, ett glas vin. Där satt vi alldeles intill bilvägen och långtradare och bussar susade förbi alldeles framför oss.

Så var det då dags att börja vår vandring uppför. Så vackert allting är även från andra hållet!

På vägen nedför hade vi sett en vingård, så den tänkte vi kolla in. Dessvärre var den redan i början av vår färd uppför.

Vi bestämde oss för en vinprovning med mat till, ostar, bruschetta, salami, skinka, oliver och en mycket god olivolja. Vinerna som vi fick smaka var mycket goda! De hade de fått nya etiketter på en del vinflaskor under året, de var så vackra.

Sen var det dags att fortsätta vår färd upp till hotellet. Märkligt nog gick det lättare än jag föreställt mig, så snart var vi framme.

Vi lade oss på var sin solstol vid poolen och bara njöt. Låg kvar tillräckligt länge så vi fick se solen försvinna bakom berget.

Lite senare på kvällen blev det middag ute på terrassen, med levande ljus. Lite svalt var det, men så vackert! Man såg hela Lucca glittra nedanför.

Dags att checka ut från lägenheten i Rapallo, jättefin lägenhet, balkonger, mitt i stan!

Idag blev det en caffelatte på baren ”La Carapina” innan vi åkte iväg.

Motorvägen hela vägen fram till Pisa där vi gjorde första stoppet. Hade glömt att det var så turistiskt, nu behöver jag aldrig mer åka dit.

Det var så mycket folk där, mest asiater, kanske de har semester nu? Det blev en kopp kaffe där innan vi åkte vidare.

Mellan Pisa och Lucca är det inte långt, så snart var vi där. Kring hela den gamla stadskärnan löper en 4 km lång ringmur som byggdes mellan 1504 och 1645 och är en av Europas bäst bevarade stadsmurar i renässansstil.

Den intakta bymuren skapar en speciell atmosfär och gör staden till en av de vackraste i Toscana, men det är inte bara den som gör Lucca till en i många avseenden ovanlig stad. De vackra husen är från en svunnen tid och de enorma gallren som sitter på många fönster tar en snabbt tillbaka i historien. Ingen annan italiensk stad har en så intakt och stor försvarsmur. Den stora stadsmurens cirkel bryts endast på få ställen av de gamla portarna.

Vi sökte oss in till Piazza dell’ Anfiteatro för att äta. Det  blev pizza på en av restaurangerna.  Här stod en gång den romerska amfiteatern och platsen har ännu formen helt som teaterns grundplan. Vissa delar av teaterns murar kan ännu skymtas i de omkringliggande husen, speciellt dem mot norr. Denna fantastiska och ovala romerska amfiteater, kanske inte en som vi är vana vid. De amfiteatrar vi är vana att se är med stora läktare, men här omges torget av byggnader runt hela torget. 

Mätta och nöjda gick vi tillbaka mot bilen. Det är inte lätt att hitta i staden då den är större än vad man tror, så det tog en stund att hitta ut.

Nu skulle vi till vårt boende som låg en bit utanför Lucca. Mannen hade valt det då han läst alla fantastiska recensioner. Utsikten skulle visst vara magisk, vilket också betydde att det låg högt upp. En jättekringelikrokig väg ledde oss oss uppför och uppför och uppför. Till slut kommer vi fram till två stora grindar, går ur bilen för att trycka på ringklockan, ingen svarar men grindarna öppnas sakta.

De stängs när vi kört igenom, vi parkerar och går mot huset. Där står en man och tittar på oss, säger något (hör inte vad han säger), vi går in och han stänger dörren ordentligt om oss. Fortfarande säger han inget, rummet vi kommer in i får mig att tänka på ”Familjen Adams” på tv. (Ser nog för mycket på tv)

Men sen börjar han prata, vi får vår nyckel och han visar oss till vårt rum. Fint litet rum, lite småromantiskt!

Hotellet vi bor på heter ”Relais La Cappella” och ligger i ett gammalt kloster ute på landet. Ser fram emot frukosten imorgon då jag läst att den ska vara fantastiskt och med en magisk utsikt. Svårt att se utsikten när vi kom, men kan tänka mig att den är maffigt!

Just nu regnar det och vi ligger inne i vårt rum och myser!

Nu har vi varit i Italien en vecka, vi njuter varenda stund! Tänk allt vi fått njuta av, helt annorlunda än det vi sett tidigare av Italien. Så skönt för både kropp och själ!

Idag var planen att ta oss till Vernazza med tåg. Biljetter fixade mannen redan igår.

Så var vi framme i Vernazza, fick gå av mitt i en tunnel. Innan vi fick gå in i själva stan var det biljettkontroll.

Vilken liten skönhet som mötte oss! Vernazza är en stad som ligger  i nordvästra Italien. Stan är en av de fem städer som utgör området Cinque Terre.

Den lilla fiskebyn är kanske den mest pittoreska av byarna och klassas som en av de vackraste i Italien. (den också) I Vernazza finns ingen biltrafik och staden ger ett intryck av en fiskeby, som den en gång har varit. Vernazza har den enda naturliga hamnen i Cinque Terre. Medeltida hus, trappor och mysiga gränder kallat carruggi präglar Vernazza som även är berikat med fornlämningar som borgen Doria, vakttornet och delar av den gamla ringmuren. Nere vid den lilla hamnen ligger den karaktäristiska piazzan omgärdad av målade husfasader och restauranger som serverar dagens fångst.

I oktober 2011 drabbades den lilla staden av en förödande översvämning. Staden begravdes i lera och stenar och första våningen försvann i princip i hela byn. Hem och företag drabbades hårt. Men tack vare de hårt arbetande lokalborna och hjälp utifrån, lyckades man återställa Vernazza till sitt forna, vackra jag. Men floden förde också med sig lite positiv förändring. Tack vare den, fick Vernazza en ny stenstrand skapade av naturens krafter. Den man hittar innanför den lilla klippgången.

Vilken dag vi har haft! Vilken härlig liten stad vi har fått njuta av, vi gick verkligen ner i varv av att vara där, underbart!

Avslutade dagen med en Caprice på vår balkong. Närproducerade solmogna tomater, mozzarella och massa med olivolja, så gott! Imorgon väntar nya äventyr.

Spännande att bo mitt inne i en stad efter att ha bott ute på landet i flera nätter och bara hört tystnaden. Men sov ändå väldigt bra får jag säga. Det har regnat under natten men ändå varmt, ca +16. Frukost ingick i priset, italiensk frukost på hyres-värdens bar, med utsikt över havet.

Alltså kaffe till mig! Maken tog även ett glas juice och en croissant med marmelad. Vi får gå till en affär och köpa lite ost och charkuterier så vi har till frukost de andra dagarna vi är här.

Det klarnade upp mer och mer så vi bestämde oss för att ta en båttur till Portofino.

Vilket vackert litet ställe! Små smala gränder med kullerstenar och en mysig Piazza som går ända ner till havet. Portofino är en liten italiensk fiskestad och turistort och  betyder ”fin hamn”  och är en de mest exklusiva byarna i Italien. Portofino är beläget i regionen Ligurien,  bara en liten bit från Rapallo. 

Den anses som en av Medelhavets vackraste städer, där den klättrar uppför bergssluttningarna från den gamla hamnen. Ursprungligen var Portofino en liten fiskeby, men fiskebåtarna har idag bytts ut till stora lyxiga yachter i miljonklassen och om man vill bo i byn krävs en inkomst som är myckt större än det man får vid att fiska ansjovis.Dock kommer man ändå att upptäcka att det också bor vanliga människor i Portofino som hänger tvätt tvärs över gatorna, precis som man gör på alla andra ställen i Italien. Och kommer man hit under vardagar och utanför högsäsongen, kan man ännu uppleva en trevlig liten by utan alltför många turister och se de få fritidsfiskarna dra båten upp på land efter dagens tur på havet.

Efter att ha ätit lunch och vandrat runt i byn, (tar ju inte så lång tid eftersom den är så liten) och vi klättrade inte så långt upp eftersom det var så varmt,  så tog vi båten tillbaka till Rapallo. Det är så skönt med värme! Det blev inget solande på stranden idag som jag hade tänkt, men en båttur är aldrig fel. Nöjda och trötta efter båtturen och allt traskande gick vi upp i lägenheten och drack kaffe och vilade lite.

Avslutade dagen med en promenad längs med havet, kvällen var alldeles ljummen!