Kategoriarkiv: Svunnen tid

Kärleksbrev från svunnen tid (del 2) 13/11 1921

Här kommer nästa brev i ordningen som mormor Signe 16 år skriver till sin pojkvän Gunnar (min morfar). Detta brev var svårare att läsa, fattades punkter och kommatecken och även några bokstäver. Jag har delat upp brevet i stycken för att det ska bli lättare att läsa och även satt dit punkter och bokstäver inom parantes.

 

Bäcken d. 13.11-21

Guds frid! Min Älskade Gunnar!
Först och främst får jag tacka för det kärkomna brev som jag fick i går du kan aldrig tro så glad jag blev. Ett sådant långt brev hade jag aldrig väntat mig. Ett sådant långt brev får du nog inte från mig. Du undrar hur det gick på hemvägen vi fick allt gå hela vägen men det gick så bra vi gick hem på 2 ½ timma så det hade du allt skullat varit med om. Men det det kändes nog i benen så jag önska allt att jag hade haft dig här och fått suttit på ditt knä som jag satt uppe i ställverket men det får bli en annan gång.

Du skriver och undrar om jag ångrar mig, men hur kan du tänka så, så kär jag har dig tror jag inte att någonting annat än döden kan skilja oss åt. Men får Gud vara med oss så hoppas jag att vi får förenas en gång i tiden, den tiden börjar jag allt och vänta på men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge.

Ja du talar om att du reser till Åmål men vilket brev skall du tala om att du reser till Bäcken jag börjar redan och vänta på dig. Du undrade så mycket vad mina Föräldrar sade när jag kom hem och talade om det, ja du vet väl vad jag menar. Jag kan tala om för dig att di blev riktigt glada för att jag hade skaffat mig en sån ordentlig kar.

De sätter inte lite värde på att du är troende och vilket jag är tacksam till Gud för att jag inte fäste mig vid en som inte trodde på Gud och må nu Gud välsigna både dig och mig så att ingen av oss blir tillbaka då Gud skall samla in de sina.

Och min käre Gunnar glöm mig inte i dina böner för vi behöver ju gå till honom med allt. Ja jag har ju inget vidare att skriva om det blir (inte) ett så lång(t) brev som ditt men det får bli bättre en annan gång. Jag kan tala om för dig att det är det första brev jag skriver till någon pojk så du får inte fodra för mycket av mig. Vi har möte hemma i dag. Ja jag får nu sluta för denna gång du får förlåta mitt slarv.

Ja adjö med dig Gunnar och många hälsningar från din Signe

Gud välsigne dig.

hälsa alla från mig.

skriv ett brev så jag får på lördag

Gunborg0034

Bild på huset i Bäcken samt på Signes föräldrar.

 

 

Kärleksbrev från svunnen tid (del1) 10/11 1921

Min morfar Gunnar Olsson föddes  i Säffle 1888 som barn nummer tre i en syskonskara på åtta barn. Ett av hans tidiga jobb var som bromsare på tåg mellan Gävle och Göteborg. Vet inte vilket år han flyttade till Erikstad men där jobbade han som stationskarl. Gifte sig 1918.06.22  med Anna Lovisa Persson f 1888 i Grythyttan. 1919.05.24 dör hon, antagligen i Spanska sjukan som härjade då.  Han fortsatte att leva ensam i Erikstad i flera år ända tills han träffade min mormor Signe. Hon föddes i Vänersnäs 1905 som barn nummer nio i en syskonskara på tio barn. En av hennes äldre syskon drev ett slakteri i Erikstad och hon var där och hälsade på och på så sätt träffade hon min morfar. Hon var bara 16 år då hon blev kär i morfar som då var 33 år. Från november 1921 till december 1923 skrev de många brev till varandra. Jag har scannat in alla och lägger nu ut de första breven de skrev till varandra. Gammalsvenskan och stavfel är deras egna.

Gunborg0008

Erikstad 10/11 1921

Min kära Signe!        Guds frid!

Äftersom vi kom överens om att ja skulle skriva först så får ja väl försöka med det då, trots att ja ej har någonting särskilt att skriva om, men ser Du, det är egentligen på ditt brev som ja väntar otåligt, och därför måste jag till nu för att kunna hoppas få Ditt brev till söndag eller måndag.

Ja då först skulle ja vilja veta hur det gick för Eder på hemvägen. Jag tänkte allt på Dej o Gustaf ska du tro då det frampå kvällen började bli så kallt o undrade om Ni kunde ha hunnit hem. Ni frös väl väldigt ifall Ni fick gå hela den långa vägen, och hemma hade de förståss väntat på Er. Du ska tro här har varit kallt den här veckan, 10 grader i måndags kväll och på tisdags morgon var det visst 13 grader, på onsdagsmorgon var nog kallast ty då visade termometern visst 17 grader så denna veckan hade det ej varit så gott för oss att sitta uppe i ställverket, det hade nog varit för kallt eller hur? Men det var ju lustigt att vi kunde hitta på detta ställverket som en tillflyktsort också. Och vi hade ju rätt så roligt däruppe i ensligheten. Jag kan ej låta bli att undra på var vi härnäst ska få sitta å samspråkas vid i ensamheten, Det kommer kanske att dröja länge. Här ska du veta det är ända långsamt efter Dej, åtminstone tycker jag så och då ja kommer ned till station vill ja gärna kasta en blick bort åt slaktarn till. Det är väl av gammal vana eller vad tror Du?

Jag vill dock så gärna i tankarna sträcka mig framåt i tiden till en ljuvlig tid, då Du o ja får flytta samman i eget bo. Ja då Du är hemma o har i ordning, varmt o gott, samt kaffet färdigt o det är verkligt hemtrevligt då ja kommer hem från stationen, trött, hungrig och frusen. Ja det ska bliva en ljuvlig tid du Signe. Och med Guds hjälp och ifall vi få leva så skall ju denna  ljuva tid bli om 1 och ett halft år, var det ju du sade, det är ju ingen lång tid. Det är ju nu över  två och ett halft år sedan Anna dog och det är ändå ej så länge sen tycker ja, så tiden går allt väldigt fort i alla fall. Men bara du nu ej, då du nu varit hemma en tid och fått tid att riktigt tänka över det hela kommer till det resultat att du lovade bort dig för hastigt. Du ska veta att det gäller ju hela livet livet och är därför mycket viktigt att vi äro säkra på vår sak både du och jag och att vi även utbedja Guds ledning och vilja i denna sak. Jag tror också att det är Guds vilja att vi ska äga varandra. Ja tycker mig ha förstått det. Om vi nu både Du och ja för varje dag mötas vid nådastolen och där bedja om Guds ledning så måste vi hava förutsättning att gå ett lyckligt liv tillmötes ty det är dock ändå gott att få lägga allt i Guds hans och låta honom få leda. Men nu får du dock tala om för mig då du skriver om du är lika säker på ditt hjärtas tycke för mig ännu fastän du ej ser mig dagligen. Inte för det jag tror att är ombytlig av dig men det är ändå tryggt och gott att få höra hur saker står och våra hjärtans känslor kunna vi nog ej bestämma över.  Men det var inte roligt att skriva i denna riktning ty då blir man så vemodig och sorgsen. Jag har förrästen skrivit så långt brev så det är väl bäst ja slutar äljest kunde du bli trött på mitt första brev och det skulle allt vara ledsamt. 

Ja skulle väl ha talat om några nyheter från Erikstad men det värsta är att det finns inga. Här går allt sin gamla vanliga gång. Inte några möten har det hörts till, det blev visst jämt slut även på dem sen Du reste ifrån oss. Dina släktingar o bekanta mår alla bra så vitt jag vet. Vårat elektriska ljus har vi ej fått tillbaka ännu fastän vi varit lovade få det nu i flera dagar. Särskilt till nu i kväll trodde vi alldeles säkert det skulle komma ty du ska veta det är storkalas här i samhället och de hade särskilt bett om att få ljus till i kväll, men det hjälpte visst inte ändå. Jo det är nämligrn handlaren Engholm som är 50 år i dag och därför är väl allt vad stort finnes i Erikstad o däromkring på kalas men det intresserar dig väl inte om gubbarna här fyller 50, 60 eller 70 år. Men mig intresserar det som du vet när Du fyller dina år och det får du allt vara så snäll o tala om för mig i något brev. Nu på lördag em reser jag upp till Åmål på Järnvägsmännens möten o kommer åter på söndag samma tåg som  för 14 dagar sedan, mins du det? Ja tycker det är konstigt att det ej är 14 dagar  ännu och därförut var vi ju knappast bekanta en gång. Då ja nu kommer väntar jag ett brev från dig och sen får jag väl skriva några rader fram i slutet av nästa vecka igen. Men ska jag få något att skriva då så får jag väl sluta nu. Ja god natt med dig Signe och många kära hälsningar medföljer från din                                                                                                                                                     Gunnar

forts. Tillbakablick 100 år sedan

Reseskildring från en cykelfärd den 23-24 aug 1919

söndag 24 aug 1919

På söndags morgon skulle vi upp tidigt och fortsätta resan som blivit allt för snart avbruten på lördag. Kl 1/2 6 hörde vi också Naemi i trappan som frågade om vi ej var vakna ännu. Vi fick då bråttom upp å på med paltorna samt ned och dricka halvvarmt kaffe samt packa och snöra fast våra packningar och så bar det av igen kl 6 i arla morgonstund då ännu hela Mustafors sov. 

Nu var vädret rätt så vackert fastän lite kallt och mulet så vi trodde säkert det skulle bli rägn även denna dagen. 

Den nya järnvägen Mellerud-Arvika skall gå mitt igenom Mustafors samhälle och där var den så gott som färdig planerad. En stn skall det också bli vid Långed, strax bortomvilket vi nu först passerade. Vid vägskälet i södra ändan av Laxsjön funderade vi storligen på att taga till venster, vägen till Dingelvik stn samt första tåg hem ifall det skulle bli en rägnvädersdag. 

Men beslutade då att först köra 1 fjärdv fram till Baldersnäs härresäte och bese det som jag redan i folkskolan läste om, bland de märkliga orterna, att det var berömt för stor natur skönhet. Det var också verkligen vackert med sina stora välvårdade parker och anläggningar. Vi kommo dock endast åt att beskåda det från en sida, och var det nu baksidan så kunde då rakt inte framsidan vara mera vacker med blommor och prydnader. Vi råkade och få se ett anslag som tillkännagav att vistelse inom parken är vid laga vite förbjudet fr kl 8 em till 8 fm och som kl endast var något över 7 så var det ej fritt än vi var lite rädda av oss för att bli ertappade. Allt gick dock lyckligt och vi såg ej till någonting farligt. Ned efter sjökanten följde vi en liten gångstig och där upptäckte vi en grotta i berget som ej var mindre än 12 steg lång. Efter omkring en halv timmes uppehåll var det så fråga om att fortsätta. 

Det såg nu ut att lätta på något varför vi enade oss om att fortsätta färden upp omkring Laxens högra sida. Där var utomordentliga vackra trakter hela vägen och en väg som var makalös, så fin och fast, men backar fanns ju också både upp och utför understundom så branta att vi måste gå även utför, men det allra bästa var dock att vädret ljusnade på rätt betydligt ju längre det led på fm. 

I Smedserud, en bondgård beställde Bengt nysilad mjölk åt oss som vi läto väl smaka till vår matsäcksgröt och smörgåsar. Sedan vi nu voro mätta och glada fortsatte åter färden i nordlig riktning. 

Ett otyg som vi dock hade klarat oss bra förutan var alla grindar som spärrade landsvägen och som vi titt o tätt fingo öppna och stänga. Därtill hade dom hittat på med olika stängningspatent, nära nog för varje grind, så då kan man tänka sig det understundom hade sig rätt besvärligt. Men trots allt detta knogade vi rastlöst på tills vi kommo till Näresbyn då vi nått en ansenlig höjd och hade vidsträck och härlig utsikt åt nästan alla håll, synnerligast ned över Laxens vågor samt dalen framför oss med Laxarby kyrka som låg där så lockande så vi måste strax iväg och se den på närmare håll. 

Framkomna till kyrkan kl 10 fm besågo vi först kyrkogården. Den nylagda delen därav var rätt så stor med åtskilliga mycket vackra gravvårdar. Bl andra sågo vi där även Aug Lindbloms fr Avelsäter. Efter som kyrkan var öppen klevo vi väl också in där. Där saknades nämligen läktare och var ganska lågt till taket men var för övrigt vackert utsmyckad med en stor altartavla på ena väggen samt någon slags adelssköld på väggen mitt emot, även så några gamla uppfissade bilder mm. Det var för övrigt mindre korskyrka av trä. 

Men från kyrkbacken hade man den mest bedårande utsikt ned över slätten i sydost. Nu började färden åt annat väderstreck nämligen i västlig riktning förbi Sjöviks sågverk, Kroken o Skåpafors tills vi anlände Bengtsfors kl 10.40 fm. Där styrde vi kurs mot Järnvägsstationen och träffade på en väldigt hygglig stk. som hjälpte oss in med cyklarna i magasinet. Sedan vi snissat upp oss något gingo vi till missionshuset och hörde där en god predikan av pastor Lunde. Missionshuset som såg ut att vara rätt så gammalt, liknade utantill ett stort tvåvånings boningshus men inne var det trevligt, stort o rymligt. Altartavlan var en liknande den vackra tavlan i Elimkyrkan i Åmål. Rätt mycket folk var också närvarande. Då det var slut vid 1/2 1 tiden sågo vi först då ångaren Nordmarken, som kom fr Årjäng, landade. Sen satte vi kurs på ett caffe som fick lov att öppna några minuter före tiden och fingo så vårat 11 kaffe framåt 1 tiden. Då vi så hade inmundigat vad Bengtsfors kunde åstakomma fortsatte färden vid 1/2 2 tiden med Ed som mål. 

Nu hade solen trätt fram och vi hade det finaste väder man gjärna kunde tänka sig. Vägarna fortfarande förstklassiga och till på köpet en ypperlig medvind. 

Nu mötte vi att börja med en väldigt massa cyklister och hästkörande som alla sågo ut som begravningsgäster och som antagligen kommo från Ärtmark kyrka vilken ligger utpå änden av en udde i sjön Ärtingen. Denna kyrka fingo vi först se då vi kommo på vestra sidan om nämda sjö. 

Nu kommo vi in i rätt vidsträckta skogar där småsjöar emmelanåt skymtade fram. Fina utförsbackar satte fart på våra cyklar så vi under stundom var uppe i verkligt halsbrytande hastighet. Vid Ödegården, mitt för Torrsjön fingo vi åter köpa 2L mjölk till vår fortskaffning, och så gick det sedan lika raskt igen. 

Håbol kyrka passerade vi med en fart så vi knappast såg den. Därefter hade vi räknat ut att vara närmare Ed än vi egentligen voro så då vi kommo till vägskäl vid Vångsjön funderade vi nästan på om vi hade kommit galet, men efter att ha studerat kartan och resonerat en stund gick det upp ljus igen för våra ljushuvuden och vi fick klart för oss att vi ännu hade en dryg halvmil kvar. Tur var dock att vi hade god tid till tåget. 

Omsider kommo vi dock fram till Dalslands järnväg som vi korsade, ”väg över gångbro” och därefter förbi Dals Eds kyrka vacker stenkyrka som låg på en höjd ovanför Lilla Le därefter kommo vi fram till själva samhället omkring kl 5.30 em. 

Ed är nog storslaget, där det ligger vid Stora Le med sina höga vackra stränder djupt under sig. Skada att ej tiden skulle räcka till för oss så vi fått ta det i närmare betraktande och få se hamnen mm. Men nu fick vi först lov att få något till livs. Ett caffe var det därför vi först fick söka rätt på och sedan vi där fästat upp ett par halva sockerdrickor samt caffe o winerbröd blev det att skaffa oss biljetter o få våra cyklar poleterade. 

Tåget var omkring 20 min försenat så det blev en liten lagom väntetid. Slutligen kom Kristianiaexpressen inrusande och vi med många andra fick brått att ta plats. I en BJ vagn var vi så gott som själva och där hade vi det riktigt kungligt hela vägen. När vi så ank. Ml och klevo av med vårt pick och pack fingo vi till vår stora häpnad se att det hade rägnat ordentligt där ty det var stora vasspuss på plattformen. Vi skattade oss naturligtvis lyckliga som fått vistas på så torra trakter. 

Här fingo vi nu skiljas efter dessa 2 så angenäma dagar. Bengt och Naemi fick invänta tåget till Åmål och Hildegard, Alma och jag fick åter anlita våra cyklar landsvägen till Erikstad. Som det nu började skymma på gjorde vi snart uppbrott fr Ml och anlände så hem till Erikstad igen omkr kl 9 på kvällen, både vi och cyklarna i rätt gott skick. 

Och därmed var denna cykelturen gjord som för oss alla varit riktigt trevlig och som vi nog sent kommer att glömma. 

Erikstad i sept. 1919 Gunnar Olsson 

bild_20190826_0001_cr

(En bild från min morfars militärtjänstgöring)

 

Tillbakablick 100 år!

Hittade en berättelse som min morfar skrev för exakt 100 år sedan, jag har skrivit av den, behållit stavningen som han skrev. Läs och njut!

Reseskildring från  cykelfärd den 23-24 aug 1919

En cykeltur som jag nästan hela sommaren hade önskat få göra var uppför Dalslands kanal samt omkring Laxsjön. Denna önskan blev också förverkligad i det mina tre systrar Naemi, Hildegard och Alma samt Hildegards fästman Bengt voro livade att följa med.

bild_20190826_0003_cr

 

(hittade en bild som var tagen några år tidigare än cykelfärden, min morfar till höger med alla sina syskon)

Det var alltså lördagen den 23 aug som vi startade från Erikstad. Jag hade lyckats bli ledig för e.m. samt frisöndag på följande dag, så det var storslaget.

Några minuter före elva lördag fm. tågade vi alltså iväg med rätt försvarlig packning på våra pakethållare och ej mindre stora förväntningar på en trevlig och intressant färd. Vädret var utmärkt då vi gåvo oss av litet mulet o lagom varmt. Färden gick således fr Erikstad norrut över Svicklingebyn, där det strax bortom hände mig ett litet missöde i det ja trampade av kjedjan på min cykel, men som bättre var hittade vi den bult som farit ur och nitade så hop den med en sten. Färden fortsatte så utan äventyr förbi Ör kyrka över Frestersbyn korsade Dalslands Järnväg ”vägundergång” fram till Dals Rostock samt förbi Gunnarsnäs kyrka och norrut. Vid gården Sandviken, mitt för Näsölsjön började det rägna lite smått varför vi rastade och sökte skydd vid en uthusvägg samt undersökte våra försvarliga matsäckar och intog en första förplägning. Vi hade dock ej tid att rasta länge ty vägen var lång framför oss.

Skålleruds kyrka passerades sedan på en km avstånd fr vägen och ungefär där mitt för råkade vi först på den under byggnad varande Mellerud-Arvikabanan. Rägnet hade nu så gott som upphört och färden gick raskt undan. Men om en stund kom åter en skur och vi fick söka skydd i den vid vägen varande småskogen. Även den skuren gick snart över och vi anlände frampå em vid 3 tiden till Upperud.

Där sågo vi först de storslagna fabriker och arbetsbostäder på något avstånd till venster. Kommo så genom en liten skogsdunge erbjöd sig en storslagen tavla med den dånande forsen och kraftverken samt små förtjusande holmar i floden. Öfver forsen kommo vi på en tämligen lång landsvägsbro varefter vägen fortsatte levande vacker omkring en liten sjö ” Öfre Holmen” .

2 km till Håverud där vi rastade en stund och besågo slussarna samt den storslagna och beryktade ”Rännan” som leder båtvägen över brådjupet. Där var en väldigt härlig utsikt från bergstopparna som vi strävade uppför, och vackert var att se då ångf. Greta passerade ”Rännan” och slussen på sin väg till Köpmannebro.

Men för oss blev att bryta upp från det vackra Håverud och nu blev att färdas en både lång och enformig sträcka med många svåra backar som vi fick knoga uppför. Det var verkligt öde trakt ty vi såg ej människoboningar på väl en halv mils område.

Omsider nådde vi dock befolkade och trevligare trakter upp vid sjön Rävarpen och vid Nilsby träffade vi på en handelsbod då vi bl annat köpte 2 hg kaffe i händelse vi skulle få koka det någonstans. Då visade det sig också att Hildegards cykel ej ville hålla luft i framhjulet. Den pumpades emmelertid upp och vi hoppades väl att det ej var någon svårare åkomma, den gick ju också rätt bra omkr en halvmil. Vid Tisselskog kyrka tog vi av åt venster och kommo så förbi Björke, på en vild skog, började det rägna med mera allvar. Vi måste därför åter söka skydd i skogen och intogo då även en sk ef m förplägning.

Men nu hade åter den bristfälliga cykeln misstat sin luft så det blev till att laborera med den. Som nu ingen av oss var händig reparatör blev det rätt besvärligt. Vi lyckades dock efter mycken möda få av ytterringen och fingo även rätt på ett tämligen stort hål som vi botade. Med lika stor möda fick vi slutligen ringen på sin plats igen men därunder hade vi troligen skadat den ytterligare ty nu visade det sig jemt omöjligt att få någon luft i den. Det var ingen vidare glad situation vi kommit i. Rägnet föll rätt ymnigt och klockan led långt fram på em. och i vilda skogen var vi fortfarande. Emellertid måste vi söka komma till folk och se vad vi möjligen kunde få för hjälp.

Alma , Bengt och jag cyklade i förväg. Naemi och Hildegard kommo med sjuklingen efter. Vi hade då omkr. 1 fjärdingsväg till Mustafors som vi hoppades skulle bli vårt tillflyktsort för natten, som det också blev. Framkomna kl. omkr 1/2 8 blev det först att fråga rätt på enda hotellet som fanns och som då hemsöktes.

Där skulle möjligen finnas plats för högst 2st, men de var vänliga nog att visa oss till ett privat hus strax intill där ett väldigt hyggligt folk tog emot oss allesammans.

Där fingo vi upplysning på en reparatör som vi forslade den bristfälliga cykeln till vilken han återställde i full gott skick tills senare på kvällen.

Som vi sågo ljus lysa i missionshuset, strax bredvid, beslöto vi gå dit en stund på kvällen. Där befanns vara enskilt ungdomsmöte med pred Lundh som ordf. Då det var slut bortåt kl 10 hade rägnet upphört men det var tämligen mörkt och smörjigt på vägarna.

Vi var då å hämtade cykeln som var klar och sen fästade vi upp en stor kaffekokare som vår hyggliga värdinna hade kokat åt oss. Sen var det att krypa till kojs och första dagen hade gått till ända.

(fortsättning följer…..